(When The Bough Breaks)

Det är ganska så coolt hur en liten sak kan förändra precis hela perspektivet. Perspektivet utifrån vad, är fortfarande duktigt oklart, men ändå.

Jävligt häftigt är det i alla fall när en liten pryl sträcker upp armarna efter dig, vill gosa eller bara busa. Det är äkta och oförstört, ärligt och spontant. Inga baktankar, överjävligt illvilliga syften eller manipulativa tankar bakom. Det är ren och skär närhet som är meningen. Och det är ganska så skönt för omväxlings skull, faktiskt.

Idag har jag snudd på knutit min första kontakt. Över en öl. Före en fredags-middag-get-together. Aldrig har jag svept en öl så fort och sällan har jag känt mig så malplacé. Och en liten kick i arset fick jag, okay, men ändå. Jävligt många vuxenpoäng, om jag får säga det själv. Bra där! Nu ska jag bara ro det i land också. Paniken har gått och lagt sig och damen börjar känna att hon har kontroll över situationen igen. Mycket trevligt, också det för omväxlings skull.

Det blir nog bra i slutändan. Nu känns det som det gjorde tidigare, för så där längesedan, när damen va på toppen av isberget istället för halvdrunknandes under. Typ.

Bra skit, som man säger här i branschen.